Samsovning
Ok, jag har suttit och läst på lite olika forum angående samsovning. Varför finns det människor som hela tiden måste tala om för andra vad som är "rätt" & "fel"? Och varför tror de att de har rätt att lägga sig i? Jag är nog inte den enda som mött människor som höjer på ögonbrynen eller kanske rentav rynkar dem när man berättar att man samsover med sitt barn - och trivs med det.
Det konstateras hela tiden att barnen "ska" sova i egen säng & att man inte ska hålla på & "dalta" & "skämma bort". Hur daltar man med en 5 månaders? Är det ens möjligt? Jag tar min bebis för den lilla människa hon är. Jag tänker inte dressera henne som en hund. Hon får sova & kramas med mig bäst hon vill.
Jag tar inte illa vid av blickar eller annorlunda åsikter, utan jag kommer att fortsätta med det som känns bra. Det som känns bra är vad som är bra. För oss. Jag personligen har svårt att förstå de som inte samsover med sina små, men det är ingenting jag lägger mig i, since it's not of my business.
Tyra är en trygg, glad & härlig liten tjej som älskar tutte & närhet. Varför i hela friden skulle jag neka henne det? Dessutom sover vi som bäst när vi sover tillsammans, det är supermysigt att vakna upp bredvid henne på morgonen & hon kommer ju inte alltid att vara liten. Lika bra att ta vara på tiden, so to speak. Why this stress!? Vi fortsätter att vara vi.
Kommentarer
Trackback