Jag har haft jordens mysigaste dag idag. Tyra har inte gnällt vid ett enda tillfälle på hela dagen, utan varit en riktig solstråle. Dagar som dessa behövs för att man ska orka med de lite jobbigare dagarna.

I två veckor har vi haft det tufft från & till, men framförallt på nätterna. Hon har befunnit sig i nån slags fas, där jag har varit jätteviktig. Jag vet inte om det är början på separationsångesten som sätter igång nu. Hon har velat ligga vid bröstet konstant & nätterna har varit pain in the ass. Literally. Ett tag vaknade hon varje timme & om jag så lite som rörde mina tår så vaknade hon & grät.

Men nu senaste dagarna har det slagit om totalt. Nu är hon sig själv igen. Min positiva, glada, spralliga & underbara lilla Tyra. Jag är så glad att du är tillbaka ♥ Hoppas att det dröjer länge tills du blir grinolle igen...

Det märks så tydligt på Tyra när hon är i en utvecklingsfas. Hon blir på ett förj*vligt humör, rent utsagt. Sover dåligt på nätterna. Äter inte lika bra som vanligt (fast det räknas nog som bra ändå, haha) & är mammig som tusan. När det sedan slår om till att vara som vanligt igen, så har hon utvecklat nya ljud & rörelser.

Det kan vara jobbigt & tufft att vara mamma emellanåt. Förmodligen att vara liten bebbe oxå, för den delen. Men det är såå häftigt att följa sitt barns utveckling. Min lilla tjej ska ju oxå bli stor...